Tankar.

Oro & Stress & Migrän

Tänkte skriva av mig lite om stress & oro men även migrän.
Har du någonsin känt att du får lite svårt att andas? Att du mår illa? Eller yr? Eller kräks för att du har sån jäkla skallebank?
Läs detta nedan ↓, det kanske hjälper.
Jag är otroligt drabbad av stress och ångesttankar, som sen leder till att jag får migrän.
När jag gick i sexan och även en bit in på sjuan, gick jag hos en psykolog som hjälpte mig med det. Jag stressade upp mig för vad som helst och tänkte mer och mer på det jobbiga, vilket gjorde till att jag fick just migrän.
Och grejen var den att jag alltid fick migränen i skolan, pga. att jag var orolig över saker hela tiden!
Tillslut gick det så långt att jag skrek på morgonen och vägrade gå till skolan, bara för att jag var så himla rädd för att för få migrän i skolan.
Det konstiga var att jag nästan ALLTID fick migränen vid 9 på måndagar. För att jag fick migränen i skolan första gången, vid 9 på en måndag. Och då började jag gå i en "ond cirkel", alltså att jag oroade mig "Tänk om jag får migrän på måndag, tänk om. Herregud" osv. Sen fick jag svårt att andas och sen fick jag oftast migränen då jag tänkte att jag skulle få den. Jag fastnade i den där onda cirkeln i ungefär 1 år. Hela familjen led pga mitt problem, och mamma eller pappa var alltid tvugna att jobba hemma bara för att jag kände mig tryggare då, ifall att jag skulle få migrän i skolan, och dom var hemma.
Oron kan vara om vad som helst; skolan, läxor, mat, något som ska hända i helgen, ett bråk osv. VAD SOM HELST!
Min psykolog sa alltid en sak till mig "Vad är det värsta som kan hända?" , och det tänker jag på än idag. När jag känner att jag började oroa mig så säger jag det till mig själv. Då fattar jag att "Nääe, det är inte så farligt. Jag dör inte."
Jag skrev också upp för varje dag, på en skala 1-10 hur stressad jag var i en bok. Sen skrev jag dagens efter vad som hade hänt, och oftast hade ingenting hänt, jag mådde bra varje dag. Jag tänkte på andra saker, som tillslut tog bort dom där dumma tankarna.
Nu för tiden, kan jag fortfarande få lite panikångest, men inte lika allvarligt som förut. Och jag går inte hos psykologen längre!
Stressa inte upp dig för ingenting, tänk "Vad är det värsta som kan hända?"

Gå och prata med en psykolog om du behöver hjälp! Dem hjälper jätte bra. Om du bor i Stockholm, åk till Bromma. Det är gratis, och jätte duktiga på att prata!





Kom ihåg mig?